Följande kåseri om läger är skriven av Bonnie Isbrant, spårinstruktör på Ullägret 2007.

Att åka på läger med sin hund är en trevlig liten aktivitet som drabbar varje hugad hundägare. Somliga läger utannonseras i vissa tidningar för kreti och pleti att anmäla sig till, andra läger kräver exklusiv inbjudan med referenser. Andra läger anordnas av vissa uppfödare där då enda kriteriet är att du har en hund från den kenneln. Eller att du känner uppfödaren. Eller känner någon som har hund från den uppfödaren. Eller att du bara är trevlig och då får vara med som utfyllnad eftersom plats finnes och kostnad för "de legitima deltagarna" ska minskas.

På läger finns alla kategorier av människor. Det finns alltid några (vidriga) entusiaster som startar morgonen med att kl 5:30 lägga sig ett spår, åka till boendet och duscha samt frukostera och innan övriga deltagare hunnit få ut sig själva, termos och hund till respektive bil står de där och trummar på biltaket - de har då självklart redan varit iväg och tagit sitt spår.

En annan kategori är de som mest deltar för den sociala sammanhållningen som råder på läger. De är sist upp på mornarna och sist i säng på kvällarna. De köper för dyra pengar andra personer till sina tjänstgöringsmornar och sover en halvtimme till. De tränar lite halvhjärtat och eventuell kritik och goda råd mottas med kommentaren "ska träna på det hemma i lugn och ro, det fixar sig", varvid stolen åter intages (det är oftast runt lydnadsplanen denna kategori återfinns, lydnad är ju det kroppsligt minst ansträngande momentet). Dessa människor är dock alltid användbara till kvällsmaten då de oftast är de mest ivriga ity de motser dagens första giltiga skäl till en pilsner/ett glas vin, varför man utan tvekan kan ge dem den dagliga uppgiften att se till att denna måltid serveras enligt uppgjort schema.

I vissa fall av lägerdeltagare medföljer en sambo/make (ja, det är faktiskt oftast den kvinnliga delen av familjen som tränar hund). Vissa väldresserade exemplar stiger upp en timme före hustrun, rastar hunden, väcker barnen och fixar deras morgonbestyr samt ägnar sig sedan åt att aktivera dessa mini-människor hela dagen så att de sover snällt när hustrun efter idogt hundtränande slänger upp fötterna på allrumsbordet och kräver irish coffee/vin/drink/cider etc, där mannen då finns tillhands för att servera det begärda.

Andra män envisas med att delta i träningen. De hänger glatt pladdrande med hela dagarna och lägger sig i hustruns träning så mycket de bara kan. Om en instruktör skulle råka komma på att maken SKULLE kunna göra nytta (t ex med att strax före hustruns inträdande på lydnadsplanen kommendera henne en stund) så tycker han att idén är kanon, lovar att göra så nästa tävling och 2 månader senare får instruktören ett SMS: "Och husse stod och tittade på alla andras lydnad och glömde bort mig". Dock brukar dessa "bihang" på grund av sin enorma sociala kompetens (dvs festande halva natten) åtminstone tillbringa EN dag i sängen beroendes på överskattning av sin alerta förmåga.

Den sista kategorin lägerdeltagare är instruktörerna. Dem är det aldrig synd om (det kan det dock vara om en del andra deltagare av en eller annan anledning). Instruktören bor och äter gratis och har dessutom betalt för att tvinga andra att träna. Instruktörens ord och order är oemotsägliga och sägs de ändå emot kan repressalier drabba den emotkäftande i åratal efteråt - en instruktör glömmer aldrig! I akt och mening att blidka instruktören inför nästa dags övningar förses denna gärna med gratis drinkar samt tilltugg och övrig service på kvällarna. Oftast är denna muta onödig ty hur medgörlig hon/han än är efter ett par rackare så är hon/han samma bitch dagen efter. Som avslutning på lägret förses instruktören med present. Den kan ges i 2 olika syften: antingen är man nöjd och glad med tips och råd man fått eller så är man så himla glad att bli av med den där odrägliga människan att man gladeligen skramlar till en hel låda whiskey.

Avskräckt från att åka på läger efter att ha läst detta? Nej, nej, var inte det. Lasta bilen med hunden och dess attiraljer samt kläder för alla väder, mutor i alla former (det kan ju lyckas, eller hur?) samt ett glatt humör och jag lovar att du får en minnesrik och mycket trevlig upplevelse!

Bonnie Isbrant